lördag 18 augusti 2018

Alliansloppet MTB på söndag och lite om Cykelvasan 2018 damstart

Till helgen ska jag köra Alliansloppet MTB i Trollhättan, ett lopp jag aldrig kört tidigare så det ska bli skoj!  Den här gången har jag inte sällskap av Andreas, istället kör jag och Ulrika upp tillsammans och det blir ju skoj det med!

Jag vet inte alls mycket om loppet mer än att banan är 85km lång och vi tjejer har en egen start 45min förre herrarna. Det är ett upplägg som fungerade mycket bra på Cykelvasan och det är verkligen kul att kunna köra större delen av loppet med bara tjejer. De riktigt snabba tjejerna får åka hela loppet själva och kan göra upp om segern utan inblandning av herrar, mycket bra!

Alliansloppet MTB's facebooksida finns presentationer av några av helgens deltagare, bland annat mig :)

2018 års Cykelvasa 

foto: Happyride.se


För andra gången stod jag på startlinjen kl. 07.30 i damernas tävlingsfålla i Cykelvasan. Förra året tänkte jag innan loppet att "Gud så skönt med damstart, det blir inte lika hetsigt och farligt som när man startar i stora startgrupper tillsammans med herrarna" Tji fick jag. Kraschade efter bara 4km.
I år gick det felfritt genom hela loppet.

Jag kom iväg bra i starten och hamnade i en klunga med åkare som är typ två snäpp över min kapacitet, Anki Berggren och Ulrika Grass till exempel. Det var tufft att hänga med men jag hängde i  till efter Mångsbodarna. Där hamnade jag bakom en tjej som körde väldigt försiktigt nerför och vi fick en stor lucka fram till resten av klungan. Efter det var det omöjligt för mig att komma ikapp eftersom jag redan kört på lite väl hårt för att hänga med.

Jag blev ensam ett litet tag innan jag kom ikapp en tjej som också tappat klungan framför. Vi två hjälptes åt under lite mer än en timmes tid innan ett gäng kom ikapp bakifrån. Vi var sedan många som höll ihop resten av loppet. Med i gruppen var bland andra Malin Jones och Sandra Nyman som båda brukar vara något snabbare än mig på långloppen. I efterhand kan man ju tycka att jag lika gärna hade kunnat ta det lite lugnare i starten och inte gått med folk som jag vet egentligen är för snabba för  mig, men varför inte utmana sig? Går det så går det :)

På upploppet hade jag inget kvar i benen och rullade över mållinjen sist i vår klunga på tiden 3.33.32 - mycket bättre resultat än vad jag hade vågat hoppas på!! Jag är supernöjd!

Imorgon kör vi MTB med Höganäs CK kl.10.00 på Berget för alla som vill hänga med :)
//Y

tisdag 14 augusti 2018

Cykelvasan 2018

Nu har det gått några dagar sedan vi var i dalarna sist. Det har blivit en hel drös besök under sommaren och med det väldigt mycket bilkörning. Vi hade inte möjlighet att stanna kvar där uppe mellan Finnmarksturen och Cykelvasan utan fick åka hem söndag eftermiddag och upp igen torsdag morgon.

Cykelvasan i år såg ett tag ut att bli en blöt historia, första loppet med regn för säsongen tänkte vi men se det ändrade sig i sista sekund. Jämfört med tidigare år så var det riktigt skönt och lagom varmt i starten, under loppet sol och en perfekt temperatur.
foto: mtbfoto.se

Jag stod långt fram i fållan och kunde gå med ganska bra upp i startbacken, väl uppe så är det oerhört viktigt att inte tappa några hjul. Om man tappar ett hjul så försvinner klungan framför fort i den höga farten. Jag kände där att det blev jag som fick göra jobbet annars blev det inte gjort.
Körde stenhårt för att täppa de luckor som började skapas ett par cyklister fram flera gånger och tillslut betalade det sig. Det blev tomt bakom och jag kunde klättra i en ganska snabb klunga och få hämta andan lite. Tyvärr hade jag sprängt mig en aning och fick väl lida lite för det resten av loppet men det gjorde inget, jag visste att jag satt med där jag ville och hade alla möjligheter att göra ett bra lopp.
I dom få backar som finns kände jag att jag hade rätt mycket att ge och startade därför grillen lite för att sätta press. Vi blev några färre varje gång, där var några starka åkare som hjälpte till att göra det besvärligt för de som satt längre bak. Att gasa när man kommer över ett krön gör det oerhört jobbigt att hänga med för de som sitter längre bak och fortfarande åker uppför, men det visste ni ju redan…


Själva loppet är ju inte så mycket att referera, platt lätt och snabbt. Man minns därför inte så särskilt många detaljer, jag gick upp och låg långt fram en bit innan man kör under järnbron (oxbergsvägen?) med ca 2km kvar. Vi drog upp farten rejält och det blev därför inte särskilt mycket krigande om positioner när vi körde genom campingen. Det var skönt då där är riktigt knöligt/tuvigt i gräset om man inte kan hålla det smala spåret i mitten. Upploppet är ganska långt, 700m tror jag. Där lyckades jag bra och höll min 237:e placering in under målportalen. Tiden blev 2:58.34 och med den är jag nöjd men det fanns mer fart i benen, för att få ut den så är det en bättre startfålla som gäller och det återstår att se om det kan bli så till nästa gång.

//Nilsson

onsdag 8 augusti 2018

Cykelvasan på lördag!

Snart är det dags för det som är många cyklisters stora mål för säsongen - Cykelvasan. För elitåkare är det en viktigt, prestigefylld tävling, för vissa motionärer är det kanske det enda loppet som körs och man har förberett sig flera månader för just detta. Även om själva loppet i sig kanske inte är det allra roligaste MTB-loppet som finns, är det ändå något alldeles speciellt med Vasan. Det är riktigt häftigt med så många cyklister ute i spåret och att passera alla klassiska depåer. Stämningen dagarna innan i Sälen och på tävlingsdagen är också något lite extra.

Vi håller på som bästa med att göra oss redo för att ratta upp till Dalarna igen, det har blivit många vändor upp och ner denna sommar!

Jag kommer att starta kl 07:30 på lördag morgon då vi damer i tävlingsklass har en egen start 45min förre herrarna. Som det ser ut just i detta nu är vi 92 tjejer anmälda i tävling, däribland Gunn-Rita Dahle Flesjå. Förra året var hon också anmäld men kom inte till start, men i år verkar det som att hon dyker upp - tänk att stå i samma startfålla som henne!
Mitt lopp förra året blev ju inte riktigt som jag tänkte då jag kraschade ihop med tjejen framför mig efter ungefär 4km. Jag fullföljde loppet på tiden 3:48:31, men jag hoppas såklart på att köra snabbare och utan krascher i år! Det är lite svårt att sätta något tidsmål eftersom jag inte vet om jag lyckas hamna i någon grupp så vi kan hjälpas åt, hamnar jag ensam går det ju betydligt långsammare. Ensam är inte stark på på Cykelvasan, det är ett som är säkert. Läste att det är en lite ändring i slutet av banan som gör den aningen längre och långsammare... Förra årets RaceReport finns att läsa här: CykelVasan 2017

Jag körde förresten Finnmarksturen i söndags, så här såg det ut:

Jag, Linda och Sandra (som körde korta) i början av loppet. 



Vilande cyklar innan start.



Cyklistervänner efter målgång.

//Y

tisdag 7 augusti 2018

Finnmarksturen 2018 RaceReport

I helgen var vi uppe och körde Finnmarksturen, riktigt fint lopp. Kanske också min favorit eller åtminstone en utav dom.
Just nu är vi hemma och laddar om inför cykelvasan som går nu på lördag. Att jobba städa husbil och meka cyklar mm är tyvärr det vi kallar uppladdning denna gång men vi hoppas att få ihop det och hinna dit i tid.

Målgång, foto: mtbfoto.se

I söndags under sista timmen innan start kom en riktig störtskur över ABB-arena i Ludvika (start/målområde för finnmarksturen). Som tur var blev det inte mer, under tävlingen endast ett par droppar och sedan sol och värme.

Jag kom iväg riktigt uselt med en väldigt dålig känsla i kroppen. Omkörd som om jag redan hade klivit av och stod vid sidan, så kändes det i alla fall. Riktigt kass kände jag mig men vaknade som vanligt efter ca halvtimmen… Om jag kan åka bra i starterna så finns det potential men det verkar svårt för farbror Nilsson.

Foto: cykelkanalen.se

Efter en tids plågande så kom jag ikapp de jag brukar köra med och tänkte att här får jag försöka hämta andan en stund och utvärdera vad jag kan göra/orka kriga om. När den stunden hade gått kände jag mig faktiskt lite starkare och kunde emellanåt hålla lite i taktpinnen i den klunga jag befann mig i.  När vi nått så pass långt in i loppet som till cykelbanorna som leder bort mot trappan vid ABB låg jag med bra i fronten av klungan. Vi höll en relativt hög fart och jag visste att jag måste hålla min position för att få slippa gå uppför trappan. Med ca 1500m kvar gick jag upp först för att kunna hålla mig kvar som en av de första och det fungerade. När vi rullade ner under vägen låg jag som andra man tror jag och jag kunde utan problem även cykla upp. Bilden nedan är från dagen innan, uppför är rampen smalare och trappan något brantare tror jag.



Efter loppet fick jag höra att vi där plockat minst 200m direkt då det som vanlig blev cykelsallad när allt för många vill upp samtidigt. Jag fortsatte att köra så hårt jag kunde i den långa stigningen som följde och vi bildade på så vis en mindre klunga. Där efter flöt loppet på i jämna plågor, tills jag i näst sista backen började märka av en viss trötthet hos de cyklister som fanns runt mig. Jag höjde tempot en liten liten aning, typ allt vad jag kände att jag vågade men det räckte för att splittra upp åkarna och gå om. Jag körde där efter ganska bra, gick om flera även på platten och uppför Leos backe. Från toppen på Leos (sista backen) höll jag min position nerför och på den efterföljande asfaltsträckan. Vid ingången på grässtigen som leder in genom bostadsområdet och fram till arenan lyckades jag skapa en trygg lucka och kunde ensam rulla in på arenan och gå i mål.
Medelpuls 87% och max 94%.

Det blev en 19:e plats i H40 på tiden 2:48.39. Min bästa placering på Finnmarksturen och även bästa för i år.

Nu laddar vi om för vasan!
//Nilsson

lördag 28 juli 2018

Bra träningsvecka

I söndags körde vi race i Norberg, det var där som Engelbrektsturen gjordes upp. Jag trodde att jag skulle vara mer sliten efter det loppet än vad jag faktiskt har varit.
Jag lyckade ju ligga väldigt högt i puls under lång tid och kunde ändå öka mot slutet. Trots det så får jag nog säga att kroppen varit med mig och ställt upp på min planerade cykelträning under veckan som nu gått. Det har varit ganska skönt med denna helgen ledig från tävling för att få till lite bra träning, antal timmar denna vecka har också stigit till en lite skönare nivå och ännu är det en dag kvar innan vi på börjar en ny "loppvecka".

Igår körde jag ett bra träningspass på Berget trots värmen, tre långa stigningar och såklart en del små längs vägen. Körde i ett halvhårt tempo och kroppen kändes stark, 625hm avverkades och dagen innan krigade jag lite tillsammans med en kompis från Långloppscupen i Sibirienskogen.

Banvallen!

I morse stack jag och Yvonne ut tillsammans, 2tim i återhämtningstempo längs banvallen och vidare bort mot rögle och sedan hemmåt.

Just i detta nu så sitter jag ute och skriver, drygt 30°C och dagen har varit halvmulen och nu hör man hur åskan går över Danmark. Kommer den hit?


Next up Finnmarksturen!
//Nilsson

tisdag 24 juli 2018

Engelbrektsturen 2018 RaceReport

Det är några år sedan nu som jag lyckades komma upp i min maxpuls men under söndagens race blev det full pott, 100% HRmax! Jag som trodde att det var dax att skriva ner den en aning men mer om det lite senare.
Damm foto: mtbfoto.se


Det var återigen tid för ett varmt långlopp, och rejält dammigt också. Inte en enda gång har jag stått o frusit i en startfålla i år. Förra året var det säkert fallet i allihop. Älskart!

Vi kom iväg klockan elva och 30 sekunder senare blev det till att klicka ur högerfoten, jag vet att starten på Engelbrektsturen är lite knas. Det är en bra flaskhals när alla ska kasta sig in i den svaga nerförn ut från asfalten. Rök gjorde det och jag kom iväg sämre än jag brukar och jag brukar starta riktigt dåligt.
Väl ute vid första backen efter några kilometer kan jag börja arbeta och försöker ta igen det jag tappat. Jag kände att det skulle bli en jobbig dag i sadel då mina ben ännu inte vaknat. Det tar tid men så sakta börjar allt kännas bättre, kanske fel att säga då det såklart känns fördjävligt men det är helt normalt för mig ända in i mål.
foto: cykelkanalen.se

Har egentligen inte så mycket att skriva om det här loppet. Jag kvicknade till en bit in och kunde hänga med bra, vi var några som hjälptes åt att dra. Dock är det många som inte förstår fördelen med att hjälpas åt (det går fortare att komma i mål). Var väl också med vid något tillfälle och hjälpte till med fartökningar för att spräcka av klungan lite. I backarna gick jag med fint utan att storkna helt och mot slutet på den flera kilometer långa platta banan in mot Norberg lyckades jag vara på rätt plats (i den klunga jag satt i) vid rätt tillfälle och bet mig fast när tåget gick.


Foto: mtbfoto.se
Det är alltid likadant här, jag satt bara o väntade på att det skulle ske. Fartökningen kom tidigt som vanligt och jag funderade på om jag skulle hålla hela vägen in. Jag var en av dom som kom loss då och fick en liten lucka till övriga i klungan. Vi lyckades skapa en liten lucka till och innan vi kom in i kurvorna som leder in till målspurten låg jag som 2:a av tre, höll ytterkurva vid Elsas kaffé och behövde inte slå av alls på farten. Gav precis allt som fanns kvar i det svaga motlutet uppför gatan som leder till målportalen och rullade in i skuggan med 100% av maxpuls. Killen som satt bakom mig i klungan när fartökningen kom tappade nio placeringar (varav 8 i H40) när när han blev inlåst och inte kunde gå med. Lite tur men också ett taktiskt lyckat drag av mig.

Gick i mål som 33:e H40 på tiden 2:34.38 medelpuls 91% och max 100%.

//Nilsson


YVONNE:

I år var starterna uppdelade enligt följande:
kl. 11.00 Herrar tävling
kl. 11.05 Damer tävling + ungdomar
kl. 11.15 Motion
Det var väl ett upplägg som funkade hyfsat bra för min del. Det var lite stökigt i början när en del ungdomar körde om lite hursomhelst. Roligt att få köra med övriga tjejer ett bra tag iallafall!

Jag gjorde som jag brukar, hängde på Ulrikas hjul så gott det gick. När hon drog iväg åkte jag tillsammans med några andra tjejer, däribland Sandra, i ungefär 1.5 timme innan jag tappade dem och blev ensam. Åkte själv i stort sett hela vägen efter det, det kom en del motionärer som jag försökte hänga på men de var för snabba för att jag skulle orka mer än några hundra meter. Gick i mål på tiden 3.07.26 och blev rätt så besviken över det eftersom det var 5min långsammare än förra året, men det verkar som att många körde långsammare i år så det var väl inte så dåligt som jag först trodde :) Kom på 6:e plats av 11 startande i D40.

Jag, Eszter, Linda och Malin innan start



Jag och Ulrika
Foto: Cecilia Hansen

Foto: cykelkanalen.se
I mål!

Eftersnack med Ulrika
//Y

tisdag 17 juli 2018

REGN!


Jomenvisst, vi har cyklat i regn idag. Kom hem från jobb, tog en kaffe och sen ut på en kort sväng, jag på racer och Andreas på mtb. Det började stänka en liten aning medan vi rullade ut cyklarna, men det var ju bara skönt i värmen. Kom hem en timme senare rejält genomdränkta och lagom till regnet slutade.

Regn? 😠



På söndag kör vi Engelbrektsturen i Norberg. Såg att vi är hela nio tjejer i D40, förra året var vi bara fyra. Har kört loppet en gång tidigare och jag tyckte att det var ett kul lopp trots att det är rätt så mycket grusvägsrally. Ska bli riktigt roligt att köra det igen! Så här skrev vi förra året: Engelbrektsturen 2017 RaceReport

//Y

söndag 15 juli 2018

Nästan fångad av Mörksuggan

Foto: mtbfoto.se


Min cykling längs Mörksuggejaktens banan avlöpte väl tämligen smärtfritt, bortsett från att jag och ett helt gäng till körde fel precis i slutet! Det var inte ens 1000m kvar när alla plötsligt stannade och ingen visste åt vilket håll vi skulle (risk att bli tagen av Mörksuggan!). Där stod vi en liten stund och velade, tillslut började några köra ner mot målområdet och resten av oss följde efter. Jag tappade 14 placeringar från förvarningen in till mål, men ingen i min egen klass iallafall. Något annat jag tappade var min glasögon. Jag tog av dem medan jag cyklade och stoppade dem i ryggfickan, men där var de inte kvar sen... Nåja det gjorde iofs inte så mycket, de var inte speciellt bra ändå. Var och köpte ett par nya idag.

I mål kom jag tillslut på tiden 3:29:37, tre minuter snabbare än förra året :)


I förmiddags var vi några som cyklade en lugn, fin tur på Berget. Tror att vi har haft det svalare här än i resten av landet. Det var egentligen precis lagom för att cykla, 20 grader och molnigt. Nu skiner dock solen igen.

//Y

onsdag 11 juli 2018

Mörksuggejakten 2018 sandlådan, RaceReport

Lite sent den här gången men jag känner att det måste göras då jag har lite att säga så här kommer lite om Mörksuggejakten sett från mitt styre. Även detta lopp blev en riktigt dammig historia, hoppas trenden håller i sig!
Alla bilder med mig på cykeln är tagna av mtbfoto.se

Vi har 70 mil ganska exakt till Rättvik så man åker ju inte direkt över dagen. Men vi gillar loppet och missade de två första tävlingarna Billingeracet och Långa lugnet i cupen så vi stack dit.


Jag var inte ett dugg laddad mentalt och kände mig sliten från Ränneslättsturen veckan innan. Med andra ord inte alls som förra året då kroppen kändes bra återhämtad och jag var laddad att gasa.
Cykeln la jag i fållan tidigt, stod först i fålla tre. Starten är inte helt optimal på ett flertal sätt, det första är att alla står nere i "gräsgropen" och det ofta blir för trångt när man ska upp och ut på vägen. Jag fick börja mitt lopp med att gå, uselt! Det borde kunna göras på annat sätt… Där försvann ju chansen att gå med lite kände jag och sprang upp och kastade mig på cykeln.

Där efter går ju starten genom stan innan man kan ge allt (och ändå nästan stå stilla) uppför långbacken mot Vidablick. Där i backen kände jag att det fanns lite i benen så jag gasade på upp så hårt jag vågade utan att gå på helrött. Till saken hör att min GPS hade blivit totalt nollställd dagen innan så den var inte rätt inställd och visade på ca 110% Hrmax. Jag förstod ju att detta var fel och fick cykla loppet på känsla.


Jag har fortsatt att även detta lopp helt skippa sk uppladningspreparat och det fungerade även denna gång riktigt bra. Kanske till och med lite bättre, jag hade en liten dipp i mitten av loppet men kom ganska fort tillbaka och denna gång höll jag hela vägen in i mål. I och för sig så sansade jag mig lite under andra halvan och jagade inte vidare framåt mot nästa grupp även om jag emellanåt kände att orken nog fanns att ansluta till nästa klunga.

Vad som verkligen inte fungerade var min vattenrygga, jag fick i mig ca 3dl under hela loppet. Något hade gjort helt stopp i den. Jag fick därför skölja ner mina liquids/gels från enervit med den sportdryck som jag hade i min lilla flaska på ramen. Det kan jag säga kändes inte jättebra, man behöver ju ordentligt med vätska till sådana energipåsar för att dom ska fungera på bästa sätt.

Annars inte mycket att orda om, Mörksuggan är ett snabbt lopp, i år lite långsammare kanske pga all torka med süüper sandiga stigar och den obligatoriska rullgrusen i kurvor, skitkul att gasa när jag väl var igång och kände att jag var med i spelet. Jag hade inga som helst problem att gå med i de branta backar som kan vara lite avgörande i den här tävlingen. Markusbacken och "KOM"-backen låg jag vackert med utan att gå på rött, den känslan har jag aldrig haft där kan jag säga. Bruka få slita och bita i för allt jag är värd. Avancerade bra tillsammans med Daniel, vi turades om en del och det såg länge ut som att vi skulle göra upp på den långa målrakan. Tyvärr blev det inte så då jag gick omkull ca 500-1000m innan i en skarp vänstersväng, förlorade 4 placeringar och hann aldrig ifatt.


Placering 30 i H40 på tiden 2:49 och några sekunder. Faktiskt min bästa tid och min bästa placering med råge här av de tre gånger jag kört suggan och dessutom på en väldigt låg snittpuls. Undrar om jag hade piskat mig hårdare om jag visste vad min puls låg på, men det får vi ju aldrig veta.

Next up, Engelbrektsturen!

//Nilsson

onsdag 4 juli 2018

Ränneslättsturen 2018 - Yvonnes RaceReport

Foto: Lina Andersson


Vi kom upp till Eksjö på fredag eftermiddag, rullade en sväng på teknikspåret och testade några av "A-och B-spåren". Vi har ju kört Ränneslättsturen ett antal gånger tidigare så det var inget nytt för oss men det känns ändå bra att ha tittat på spårvalen igen. Jag bestämde mig för att köra några av de svåra och några lätta. Hade jag aldrig kört loppet tidigare och inte hunnit reka innan hade jag valt alla lätta spår för att vara på den säkra sidan. Tycker det är lite tokigt med sådana spårval på ett långlopp där de flesta inte har en möjlighet att titta på dem innan. Hur ska man då kunna veta vad man ska välja? Att det finns olika linjer på ett XCO-lopp är ju sin sak, där gissar jag att i stort sett alla provkör banan innan tävling.

Ingen separat damstart den här gången, elitdamerna fick stå samlade i en egen fålla efter fålla 1 och övriga tävlingsdamer stod tillsammans med herrarna i fålla 3. Det diskuterades en hel del bland både herrar och damer om det där med damstart. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker är bäst egentligen. Om vi startar med stor marginal till övriga åkare är det risk att man man blir ensam i spåret och får åka runt helt själv eftersom vi inte är så många och spridningen är stor. Start med för liten marginal till tävlingsherrarna är bara stressande då man vet att många kommer ikapp bakifrån. Start tillsammans med herrarna gör att man inte har någon koll på motståndarna. Om det ska vara en separat damstart kunde det vara en bra idé att släppa oss en bra stund före herrarna plus att vi kör en kortare startloop. Eftersom vi inte är så många behövs det inte någon lång, lättåkt start för att sprida fältet innan stigarna. Men som sagt, jag inte vad jag tycker är bäst.

(Varning, nu blir jag lite gnällig 😬) Något jag verkligen önskar är större lucka till motionärerna. Inte för att de skulle vara sämre och långsammare, men det blir många omkörningar och trångt på stigarna. Jag har valt att betala för tävlingslicens och kör i tävlingsklass, jag vill inte känna att jag ska behöva hålla åt sidan för de som valt att köra i motionsklass. Mitt i en av det rätt så trixiga uppförsbackarna på Bastaberget sa en kille "Kommer höger" och tryckte sig fram bredvid mig. Jag sa att jag inte tänkte flytta mig för honom för då hade jag blivit tvungen att kliva av cykeln. Då säger han att det kunde jag gott göra eftersom jag sinkat honom i nedförsbacken nyss! Ja du, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag sinkat dig, tror nog du hade vunnit loppet annars! Nu kom du 6 minuter före mig i mål - grattis.

Nog tjafsat om allt runtomkring. Hur gick loppet då? Det gick fint, kom i mål på samma tid som förra året. Ulrika Grass kom upp framför mig på grusvägen i starten och sa "Haka på!" och det gjorde jag så länge jag orkade, längre än vanligt faktiskt. Fort gick det och det dammade något så in i! Sen rullade det på bra tycker jag, pulsen var hög men känslan var ok. Såg några tjejer i olika tävlingsklasser runt mig. Folk körde omkull i det lösa gruset lite här och var.

Fick syn på Sofia Ekdahl (DSport) och cyklade med henne till och från väldigt länge. En liten bit in på sista milen kraschade jag rakt ut i skogen, rev sönder brallorna och mig själv lite. Upp igen och kriga vidare, blev getingstucken på armen också. Tog av mig glasögonen för jag såg inget på höger öga, men det hjälpte inte, det var ögat som var helt fullt av damm. Släppte förbi en tjej och en kille i en nedförsbacke precis i slutet för jag fick sakta in eftersom jag hade svårt att se vart jag körde. Tittade upp och såg att det var ju en tjej i D40, bara att gasa om igen alltså! Visste inte var jag hade henne på upploppet men jag kände att någon försökte komma om, men jag lyckades hålla personen bakom mig. Det var hon för vi kom i mål på exakt samma tid. Slutade som 5:a på tiden 3:58:07. Tycker att jag gjorde ett bra lopp och jag hade kul i spåret, för det mesta.
Tack Lina & Lily och familjen Mattelin för glada hejarop i spåret!!


Foto: Cykelkanalen.se 

Foto: Cykelkanalen.se



Sofia och jag
Foto: Lina Andersson
Snart i mål!

Sådärja
Nu laddar vi om för Mörksuggejakten till helgen!
//Y

tisdag 3 juli 2018

Ränneslättsturen 2018

Hej,
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva min insats här. Varken huvud eller kropp var med från start men mitt lopp var inte dåligt på något sätt trots allt.


För att göra en kort historia lite längre så stod jag i startfållan och var lixom inte med. Hade inte startat min GPS när skottet gick och var inte direkt något särskilt nervös. Jag brukar behöva lite skakiga nerver i startfållan för att tagga till.
När man plockade bort banden mellan fållorna surnade jag till en liten bit, snubben gick i krypfart med bandet så att alla som stod till vänster och fem rader bakom ändå kom före… När vi tillslut kom iväg och jag efter ca 600m startade min garmin började jag också tagga till lite. Det märktes ganska snart att jag höll på att göra en bättre start än vad jag brukar klara av då jag klättrade i klungan bra, kom förbi många elitdamer tidigt och såg lite folk som jag brukar nå långt senare i loppen.

Inför Ränneslättsturen hade jag också för första gången helt valt bort sk uppladdningspreparat. Ni vet sånna där carboloading/preload marmelad/sliskdryck etc. Var lite nyfiken på om jag skulle känna av någon skillnad i prestation eller hur länge benen skulle hålla. Jag kan väl tycka att i den frågan fick jag ett tydligt svar mot slutet av loppet. Precis som vanligt så tvärdog benen när jag hade lyckats dra ifrån och hänga med när vår bekväma klunga delades upp. Åkte med länge, sedan blev det lite jojo bara för att till slut bli helt ensam precis som vanligt. Med andra ord fungerade min uppladdning precis lika bra utan dyra preparat, jag var precis lika kass som vanlig.

Foto: Lina Andersson

Inför varvning vid skidstugan fick jag som alltid suveränt bästa hejaropen av Lina och ett par bilder, stort tack.

Loppet var som alla redan vet extremt torrt i år, så har jag aldrig fått äran att köra igenom Ränneslättsturen trots att det i år var sjätte året på raken. Det var pga detta enligt mig lite långsammare då det på väldigt många ställen blir halt i sand/grusblandningar. Kurvtagningar speciellt ut från stig och på grusvägarna blev lätt till tvåhjulssläpp och därmed långsamma etc. Jag bevittnade många vurpor och såg många som stod och lagade punkteringar längs vägen. Stigarna på detta lopp brukar annars vara lite fuktiga och där med ha ett förträffligt grepp. I år var det stötigt, dammigt och sandigt som gällde väldigt mycket.
Efter drygt 20 minuter så sitter jag där i ett dammoln och kör ner i en grop utan att hinna reagera i den höga farten som rådde. Jag lyckas knäcka upp sadeln med min tunga ändalykta så att den pekade rakt upp. Det gick att cykla så där men det var väldigt energikrävande, speciellt uppför. Efter lång tid och en ett par försök fick jag ryckt tillbaka den men den föll tillbaka oräkneliga gånger. Det blev till att stå en hel del innan turen i oturen dök upp i form av en långsam cyklist på teknikspåren i mitten av loppet.
Vi var en klunga om kanske tio åkare som fastnade bakom en kille som kanske körde 48km loppet eller bara var stentrött och inte hade så mycket kvar att ge. Hur som helst var det ingen längre fram som lyckades köra om så där klev jag av och skruvade fast sadeln så hårt jag kunde. Det var ett smart drag då jag snabbt lyckades köra ikapp igen.

Som bilderna tagna av cykelkanalen.se visar såg det ut länge. Fredde, Daniel och jag plus några till växlade positioner en del men till slut splittrades vi upp och Fredde var den som kom först i mål av oss tre. Det var just här jag hängde kvar länge men tillslut fick ge mig.



Från höger, Daniel sedan Fredrik och sist jag då.

 Starkt kört!
Ja men just det, till sist då innan ni slipper mig. Där mina ben dog och jag hade kört ensam ett tag så dök en kille från IKHP upp och jag fick ett hjul att bita mig fast i, han hade inget emot att jag försökte hänga med så länge jag orkade. Det höll in till vattentornet och där var det jag som hade lite mer över i benen. Kände mig lite taskig när jag lyckades gå om och före in genom parken men så kan det vara, jag landade därmed på en 33:e plats i H40 och gjorde ett helt ok lopp för att vara jag.

//Nilsson


onsdag 27 juni 2018

Ränneslätt på söndag



Då ser vi fram emot ännu ett lopp på torra, snabba stigar till helgen. Älskar den här sommarvärmen vi har nu! Så mycket mysigare med kombinationen husbilsliv och mountainbikelopp när det är sol och inte regn och lera...

På söndag är vi fyra stycken från Höganäs Cykelklubb som står på startlinjen på Ränneslättsturen. Verkligen superkul! Det är ett fint lopp med mycket stigcykling, tror det här blir 6:e året vi kör det. Här kan du läsa förra årets RaceReport 

Du vet väl förresten att Höganäs Cykelklubb finns som Facebook-grupp, gå gärna med där om du vill ha cykelsällskap :)

I lördags körde vi en repris på förra helgens distanscykling, Kullahalvön runt på lvg några varv, sen lite snurrande i Kronoskogen på söndagen med Jimmy och Jacob. Den här veckan har vi haft vila måndag, ett timmespass på tisdag och idag rullade vi bland annat stigarna mellan Svanshall och Arild. Det var veckan så här långt, blir cykling imorgon också och förmodligen vila på fredag.

Vi ses i Eksjö!
//Y