onsdag 26 september 2012

KällarBajken

Ok, ni fattar rubrikförlamningen hoppas jag!

Nu är kvällsmaten på plats, före den gick jag ner en våning trots att förkylningen inte är riktigt över. Jag hade egentligen inte speciellt stora förhoppningar, det enda som pekade mot det positiva var att jag var riktigt taggad. Det slutade med förvånansvärt snygga höga siffror till protokollet!


Ingen ska ju sitta och häva ur sig att han bara latar sig och snackar rappakalja, Y fixade bildbevis på en av de längsta 4 minuters perioderna i en cyklists liv, ni som "monarkar" eller kör trainer vet exakt vad jag menar.



Det är helt stört vad som hinner hända i huvudet under dessa fyra minuter, glad, förbannad, förtvivlad, ångest, vad håller jag på med, jag ger upp och till slut så nära en total kollaps man kan komma. När man precis fått ner pulsen en aning börjar samma visa igen. Efter sisådär en timme kliver man av och får leda sig där ifrån längs väggarna för att inte rasa omkull...

Jag vet att Magnus Darvell skrev en så målande beskrivning om dehär i sin blogg för något år sedan, men jag orkar inte leta reda på den nu. Ska se om jag hittar den vid tillfälle och länka er till den!

Edit 19:51: Gött med hjälpsamma bloggkollegor - Karin fixade fram länken till Darvells beskrivning av 4:ornas baksida! Tackar! Här kan ni läsa :)

3 kommentarer:

  1. Bra jobbat!!
    Minns också den där beskrivningen, den var så klockren. Jag bjuder på länken till den: http://teamkalas.blogspot.se/2011/11/tankar-under-ett-44-pass.html

    SvaraRadera
  2. Tack Karin, min skalle var för trött efter ja du vet ju!
    Tyckte verkligen den var som huvudet på spiken...

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Ingen orsak :) Jag brukar knappt veta vad jag heter efter ett pass med 4:or så jag förstår din orkeslöshet.

    SvaraRadera