måndag 11 juli 2016

Mörksuggejakten 2016 RaceReport



Som ni alla förstod bestämde vi oss lite i sist stund för att åka upp till Rättvik och köra Mörksuggejakten. De hade öppnat upp för efteranmäla på hemsidan vilket var kanonbra, slapp den stressen på plats. Boende löste vi med hjälp av våra fantastiska vänner Stina och Jonas i Godegårds cykelklubb.

Vi var på plats i bra tid och hann snurra benen lite på kvällen. Något vi däremot inte gjort innan var att läsa på om eller rekat banan. Har bara hört att den ska vara väldigt fin och såklart visste vi att den började med en lång, brant uppförsbacke till Vidablick.

Frågan var väl där vilken taktik man skulle ha, gå all in och försöka hänga med några snabbingar över krönet eller ta det lite försiktigare och kanske vara lite piggare på krönet för att kunna köra på hårdare där efter. Det är ju jättesvårt att veta vad som skulle kunna passa bäst när man inte har en aning...

För min (Yvonne) del var det inte direkt något att välja på, snarare bara att trampa upp utan att spränga mig totalt. Den "taktiken" funkade väl bra, jag var såklart jättetrött i benen och hade högsta pulstoppen där i backen men var inte helt och hållet slut.

För Andreas del så tog han i rejält för att gå med lite snabbare åkare över krönet, men där blev det ingen vila när det började gå nerför längs grusvägen heller. Det var bara att ge järnet och försöka hänga på. Nästkommande två mil fick han kämpa för att täppa sina egna luckor, när inte det gick längre blev han ensam. Efter ett tag bildades det en liten svans bakom av folk som kom ikapp. Vid ungefär 45-47km hade det samlats ett gäng åkare som hjälptes åt med dragjobbet, däri satt också Sandra Backman dam 2:an i elit.

Om vi återgår till mig (Yvonne) då. Jag körde helt och hållet mitt eget race och brydde mig inte mycket om vilka och hur många som körde om mig. Jag känner att jag inte är i så bra form och ville bara köra igenom hela loppet och göra det så bra jag kunde. Hade gärna sett att jag kom in under 3:30 och blev rätt besviken när det inte lyckades. Känner att jag inte har nått tryck i benen och dessutom verkar det som att pannbenet gett vika lite. Jag ser ju på pulskurvan att jag borde kunna köra hårdare - HTFU!!

Tillbaka till Andreas. Han fick som sagt slita ont rätt länge, när han blev ikappåkt fick han lite andrum och kunde återhämta sig en aning. Den gruppen höll i stort sett ända in i mål.

Andreas gick i mål på tiden 2:54:53 och jag på 3:34:10



Highland Cycling's återhämtningshörna i gräset.
Trots att vi har rätt så olika upplevelser av loppet tycker vi båda att det var ett mycket fint och roligt lopp. Banan var verkligen utmanande med några riktigt branta, långa stigningar och stigpartier med rötter, sten och sand, med andra ord ett ganska stötigt lopp. Kommer gärna tillbaka och kör Mörksuggan nästa år igen!

Tyvärr har vi inte hittat några bilder på oss från loppet och eftersom vi båda cyklade det så kunde vi inte fota själva heller mer än i mål, därför blev det här ett lite bildfattigt inlägg.

//Y

3 kommentarer:

  1. Bra kört av er båda! Roligt att få prata lite med er också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yvonne The Summit MTB11 juli 2016 21:15

      Bra kört själv! Ja, jättekul att ses, det blir säkert fler gånger :)

      Radera