tisdag 5 juli 2016

Ränneslättsturen DNF

Packar ihop och åker hem


Ja, nån gång ska väl vara den första och nu blev det en DNF i resultatlistan för min del i söndags. Verkligen trist. Jag var riktigt taggad inför loppet och när vi provkörde en del av banan dagen innan hade jag rätt så sprättiga ben och det kändes så bra och kul.

Vid start stod jag som vanligt och frös i fållan med det var perfekt cykelväder och efter två tramptag var jag varm. När starten går ökar pulsen lika snabbt som hastigheten och jag har svårt att hänga med i den höga farten.

Ganska snart börja jag få ont i magen och benen känns kraftlösa, jag tänker att det går nog över snart när pulsen stabiliserat sig och jag kommer in i min egen rytm. Det är i stort sett alltid så att jag mår lite illa i början av lopp när jag går "all in" direkt och det är jag nog inte ensam om. Den här gången blev det tyvärr inte bättre, det var en annan sorts magont som mer liknar rejäl mensvärk. Jag blev tvungen att sakta in och tänkte att jag skulle stanna till i första depån hos vårt "service team" få några peppande ord och känna efter om jag skulle fortsätta eller inte. När jag kom in i depån såg jag inte till dom och magen kändes lite bättre så jag fortsatte ut i spåret igen. Jag försökte trycka på men benen vill inte, det kändes slitigt men pulsen låg inte alls så hög som den brukar ligga.

Det började så småningom komma ikapp en hel del åkare från motionsklassen och det blev trångt och mycket köande. Jag började ge upp och cyklade bara på så gått jag orkade. Det gick rätt så bra på stigarna men det var nästan omöjligt att komma upp i hastighet på grusvägarna.

När jag kom in i depån nästa gång styrde jag in till sidan där Erika & co stod och hejade på och där bestämde jag mig för att bryta. Jag var verkligen riktigt besviken och ledsen. Tråkigt nog stod Erik där också, han hade dragit i backen och knäckt styret.



Jag är fortfarande missnöjd och undrar om det var så att jag sprängde mig i starten eller om det bara var en dålig dag. Hursomhelst, nu fick jag iallafall chansen att se målgången för alla andra. Kom precis fram till målområdet när Ludvigsson, Flockhart och Olsson gjorde upp om vinsten, hade turen att stå på rätt sida om ett träd när Ludvigsson körde av banan i den sista snäva svängen innan mål.

Vinnare i damklassen blev Sandra Backman.




Jag var kass men cykeln funkade prickfritt, bra däckval (RacingRalph) och bra däcktryck (1.2bar bak 1.1bar fram). Så här i efterhand kan jag nog tycka att 32klinga inte behövdes, skulle bytt till 34.

Uppladdningen dagen innan var det inget fel på :)


//Y

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar