måndag 12 juni 2017

RaceReport Lida Loop 2017

Foto: Daniel Johnson
På förmiddagen i fredags svängde vi ut husbilen på 111:an och tog sikte norrut mot Lida Friluftsgård. Resan dit flöt på fint med några stopp för mat och toabesök och vi var på plats i bra tid på eftermiddagen. Vi hade en lugn och mysig kväll, skönt att vara på plats i så god tid. Verkligen lyxigt att slippa bo på hotell och släpa prylar och cyklar fram och tillbaka!

På lördagen stack vi ut och rullade en timme och testade en del av partiet som kallas "diagonalen" på loop2.

Yvonne:
Herrarna i tävlingsklass startade klockan 11:00 och Damerna 8min efter, sedan var det 15min till motionärernas start. Det var rättså många damer, 45 totalt i tävlingsklasserna. Roligt att stå tillsammans i en egen startfålla.

Starten gick och det var bara till att bita i uppför startbacken som är ruskigt tuff, men kort. Jag är ju inte så snabbstartad och hamnade långt bak i fältet. Några tjejer framför hoppade av cykeln vilket gjorde det ännu jobbigare att ta sig upp när jag fick svänga ut och runt dem, men upp kom jag!

Ut på grusvägen blev vi några stycken som körde tillsammans. Det var jag, två andra i D40 (Anja Kullberg och Monica Evaldsson) och Linda i D30. Roligt och verkligen bra att ha folk att åka med på de lättkörda partierna på första loopen. Ensam har jag svårt att hålla farten uppe på grusvägarna. Jag gick in först på en stig och fick en liten lucka bakåt, men tänkte att det var ju kanske helt onödigt för jag har ju nytta av de andra på grusvägarna sen... De kom snart ikapp och Linda sa "Du är stark på stigarna, häng på mig och gå in först på nästa stig."

Foto: happyride.se


Mot slutet av första loopen kommer ett parti med hällar och rötter. Jag och Andreas hade testkört där dagen innan och då tycket jag att det gick skitbra, nu kändes det inte alls lika bra. Monica seglade iväg och Anja fick också ett litet försprång, in för varvning var jag ensam. Passerade Teknisk zon och där stod Andreas och hade punkat.

Foto: happyride.se
Ut på andra loopen kommer man ganska snart in på "diagonalen" igen och där finns det ökända surhålet som nu var helt torrt men ändå klurigt att cykla. Det hade vi inte lyckats hitta när vi rekade banan, så jag var lite tveksam till hur jag skulle göra där. Jag chansade på att inte kliva av utan rullade ner och tryckte till uppför, det gick hur bra som helst :) Däremot klantade jag till det några meter efter det och fick hoppa av och springa en liten bit.

Ganska tidigt på andra loopen började de snabbaste motionärerna komma ikapp och ville komma om, samtidigt som jag också kom ikapp en del herrar. Jag blev omkörd av ganska många personer och ofta kom de när det var tekniskt och stökigt och jag blev lite irriterad när de ville om direkt. Tycker inte alls att det var något bra upplägg att ha starterna på det viset. Jag hamnade liksom i kläm från båda hållen - blev sinkad av de långsammaste tävlingsherrarna och stressad av de snabba motionärerna, samtidigt som jag ju sinkade dem. Jag tappade motivationen lite när jag kände att jag bara var i vägen på stigarna.

Efter ett tag hörde jag en bekant röst bakom mig, Andreas hade efter mycket om och men fixat punkan och kommit ikapp mig. Han swischade förbi och försvann iväg. Jag hade sällskap av några tjejer en bit, tror att det var en D50 och en Sport, men de drog också ifrån så småningom. På loop3 tror jag inte att jag såg till någon annan tjej förrän precis i slutet när jag kom ikapp Monica i min klass. Nånstans längs banan hittade jag Andreas som punkterat igen och han ville låna min pump. Jag stannade för jag trodde han menade skumpatronen jag har fasttejpad på sadelstolpen och började slita loss den, men det var ju den vanliga pumpen han ville ha. "Kasta hit den bara" sa han och det gjorde jag - rakt på en killes bakhjul... pinsamt. Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt för det!! Andreas lyckades iallafall få i tillräckligt med luft för att ta sig ikapp mig igen och vidare in i mål.

Jag gick i mål som 5a av 6 i D40 på tiden 3:24:33. Totalt kom jag på 40e plats av 68 tjejer som startade (tävling+motion) 7 av dem bröt loppet. Alla resultat finns här.


Andreas:
Jag måste säga att jag veckan innan Lida Loop kände mig i bra form och att benen var i bra skick. Flera gånger tänkte jag att måtte den känslan hålla i sig. Om vi hoppar fram till timmarna innan start så var det precis som vanligt, lite nervöst och mycket vimsigt. Har ingen aning om varför det alltid blir så hos Nilsson & Östman men det hör tydligen till.

Starten gick och uppför skidbacken hängde jag med ganska bra, där efter var jag tokslut en stund och försökte att bara överleva och inte tappa för myckte på de snabba grusgångarna. Efter ca 10min började jag komma tillbaka lite, antar eller snarare hoppas att så känner nog ganska många i början av ett långlopp med den typen av start (Ouppvärmd och gasen i botten upp för en brant skidbacke med ett ännu brantare avslut).

Där efter körde jag riktigt bra och började ta mig upp lite i fältet. Kroppen kändes som tidigare i veckan stark och jag hade ingen känning av min astma. Först lite lättare singletrack och sedan in på sista delen av loop 1som är lite mer teknisk. Tror att det är ena änden av det som kallas diagonalen. Fortsatte att köra hårt och avancerade bra, jag började känna att detta blir en bra dag. PPFFFFFFfffff…
Bilden säger precis allt #facepalm
Foto: happyride.se
Foto: happyride.se

Ca 1km innan varvning kör jag igenom ett utav många stenpartier och där satte jag bakhjulet på en  vass sten som skar upp bakhjulet. Här blir mitt minne lite dimmigt men jag provade med allt, jag hade med mig 2st co2 patroner men geggan lyckades ju inte täta det stora hålet, inte heller skumpatronen. Höll på länge, när de flesta av damstarten passerat mig gick jag bort till en åskådare och fick låna en pump. Vi fick i hjälpligt med luft och lite tätt så att jag lyckades smårulla ner till teknisk zon. Anledningen till att jag inte hade slang med mig är mina fälgar, Roval control SL. Så tajta att det är näst intill omöjligt att kränga på eller av ett däck.

Jag hittade ett gäng snälla grabbar som försökte med allt, till och med en såndär samuraj-lagning (ungefär som man lagar bildäck). Vi trodde efter ett jäkla jobbande att nu ska det nog täta sig så jag testade genom att köra ner om varvningen och få en varvtid för loop 1. När jag åter var uppe vid teknisk zon var däcket tomt igen. Som alla förstår så hade jag liksom slutat stressa för ungefär 26 minuter sedan så jag sa till grabbarna att jag sticker ner till husbilen och hämtar mig en slang.

Blablabla osv osv, tillslut kom jag i alla fall iväg men det var ju kört med racet så att säga och jag såg det istället som ett utmärkt tillfälle till en bra träning. Tog mig an loop 2 och 3 med inställningen att DNF är in i det sista aldrig ett allternativ. Tyvärr hade vi lyckats klämma slangen vi stoppade i så det blev ett par stopp till, som tur var lyckades jag köra om Yvonne innan första stopp och fick då en handpump kastad till mig. Är jag nöjd, nej snarare förtvivlad.
Det var helt enkelt en satans otur men så är det ibland. Jag gav inte upp, jag kom sist i H40 men jag kom i mål. Det var det ganska många som inte gjorde. Jag ska analysera lite men haltade in under målportalen på tiden 3:22.33 med känslan att man kan ha kul ändå och att saker och ting blir vad man gör dom till!

Höjdprofilen för Lida Loop ser ut så här och enligt garmin blev det 798hm.


//Y&A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar