tisdag 25 juli 2017

Engelbrektsturen 2017 RaceReport




Så var det dags att testa Engelbrektsturen, ett lopp vi inte kört tidigare. Det vi hört om loppet var att det är tekniskt enkelt med övervägande snabbåkta grusvägar.

Starten gick mitt i centrum av Norberg, några hundra meter asfalt sedan svängde banan in på en grusväg och smalnade av något. Tempot var riktigt högt direkt från start och sikten obefintlig pga dammet på grusvägen. Jag körde på så bra jag kunde och försökte hänga på ryggarna framför. Det var inte det lättaste då de flesta i tävlingsklasserna när betydligt snabbare än jag, speciellt på grusvägarna.   Motionsklasserna startade fem minuter efter och när de började komma ikapp blev det lättare att hitta lagom snabba ryggar.



I min klass (D40) var vi fyra startande, jag såg en av de andra när hon körde förbi mig i början och tyvärr igen när hon hade kraschat och låg vid sidan av spåret med sjukvårdare vid sig, hoppas verkligen att allt gick bra. Förutom den olyckan såg jag inga andra som hade kraschat, däremot en hel del med punkteringar.

Linda kom ikapp mig rätt tidigt och vi körde tillsammans länge, roligt! Vi är ganska jämna om man ser till sluttiderna på de lopp vi kört, men vi är verkligen helt olika som cyklister. Linda är grym på att mata grusvägar medan jag är snabbare i skogen. Jag gick om på ett par stigpartier och kom iväg en bit före ut på grusvägarna, vilket resulterade i att jag låg och körde ensam tills Linda +några herrar kom ikapp igen. Helt lönlöst alltså, jag tröttade bara ut mig men det är ju riktigt kul att köra på på stigarna!! Vid ungefär 40km, tror jag, orkade jag inte hänga på Linda och gubbarna längre men tuggade på så gott jag kunde. Vid en T-korsning precis i slutet av loppet stod en kille och undrade vilket håll vi skulle, när man kom ut i korsningen såg man nämligen pilar åt båda hållen. Jag blev också osäker trots att Andreas och jag kört där dagen innan. Jag stannade och vi såg en cyklist långt borta till högre som var på väg tillbaka och två andra cyklister kom och sa att det var åt vänder vi skulle. Upp och iväg igen och jag tog rygg på killen som stannat, några meter innan vi gick ut på asfalten gick jag om och sa "Kom igen nu då!" han hängde på och den här gången fick jag spurta in i mål! Jag vann! 😀




Jag hade gissat på en målgångstid runt 3:15, men kom i mål på 3:02:33 - supernöjd! Den tiden tog mig dessutom upp på pallen som 2:a efter urstarka Monika Gradin och fem minuter före 3:an Nina Bivstedt.

//Yvonne


Andreas:

Ja vad säger jag nu då, jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Av det jag hört om loppet så passar det mig inte. Ett snabbåkt tekniskt lätt lopp med mycket grusväg. I mångt och mycket stämde det väl men jag tyckte att det var mer stig än vad andra som kört loppet berättade om. Tycker så här i efterhand att Engelbrektsturen var bättre än sitt rykte även om det var mycket grusväg.




Starten var enligt mig underlig, kort asfaltsträcka ur stan (300m) och sedan avsmalnande in på en banvall och ibland lite lätt utför. Gissa om det gick fort, det blev ganska hetsigt och inte såg vi något heller i dammröken. Jag lyckades gå med ganska bra i den höga farten men efter 6.1km ungefär i botten efter första stigningen var det bara att parkera vid sidan och fixa en bakhjulspunktering. Där tappade jag de snabba grupperna som jag tänkt mig åka länge med. Jag visste att ensam skulle det bli riktigt svårt för mig att prestera på ett lopp där klungkörning är a och o. Jag är helt enkelt inte stark nog att göra det jobbet ensam över 70km.


När jag kom iväg bestämde jag mig för att köra om så länge jag bara orkade både på stig och på grusväg för att försöka jaga ikapp några starka åkare så långt fram som möjligt.
Det visade sig att jag hade punkat ut i botten innan stigning nummer två. Det vara bara att ställa sig upp och låta benen fatta eld, jag har inga goda erfarenheter av mig själv på sådana uppdrag men det gick över förväntan i alla fall. Jag orkade mig så småning om fram till ett gäng på 6-8 åkare och vi kunde gemensamt börja arbeta. Tyvärr var det inte alla som var så dragvilliga…
Det i sig gjorde att vi var två som spräckte gruppen och med det så blev vi tre som följdes åt ganska länge. Lyckades köra ikapp och om några klungor ibland men det var bara vi två som lyckades gå loss hela tiden och det var tillslut också vi som kom in till Norberg tillsammans. På gatorna innan målrakan gick jag om ett par åkare i min klass och plockade en sista placering i sprinten upp till målgången. Vi två som hjälptes åt nästan halva loppet gick i mål på samma tid, 2:33.16 tack för väl utfört sammarbete om du läser detta nr 444.


Tro nu inte att ovan beskrivning var någon sorts dans på rosor. Det gjorde ont i princip hela vägen från Norberg och tillbaka till Norberg igen. Hade det gjort mindre ont om jag inte punkterat? Nej såklart inte men det hade gått lite snabbare vill jag tro.

Länk till fler av Ronnie Bergströms bilder

Jag landade på en 30 plats i H40 med en medelpuls på 88%, maxpuls 94%.
Engelbrektsturens höjdprofil ser ut så här och totalt antal höjdmeter enligt min GPS är 583m vilket jag tror stämmer bra.
Höjdprofil Engelbrektsturen

//Nilsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar