söndag 3 september 2017

Bockstensturen 2017 RaceReport

Kvällen innan...


Yvonne:

Varberg bjöd på strålande fint sensommarväder och vi hade en lugn morgon i husbilen precis vid startfållorna. Jag var inte speciellt peppad eller nervös inför loppet, mest lite bekymrad över att det är så vansinnigt lång tävlingstid för mig. Jag ser det mer som ett lopp där det gäller att klara sig igenom och ta sig i mål, inte som en tävling.

Här bodde vi.


Vi rullade runt lite i folkvimlet innan det var dags att lägga cyklarna i fållan. Roligt att träffa alla glada och spända cyklistvänner! Träffade Nellie som hade problem med sin Garmin, hon fick låna en laddsladd, sen kom Henrik förbi och behövde en "ändplupp" till styret - visst inga problem! Haha, vi har tydligen en extra av allt 😄

Starten går kl.11 och det blir trångt och ryckigt till en början då vi börjar köra på en gång/cykelväg, men det funkar fint och sen är det bara att hänga på och trampa med de första 16 kilometerna. Det gick riktigt bra, jag åkte med bakom Ulrika, Matilda, Ellen och några fler rätt så länge och det kändes som ett bra tempo. När vi kom till första stigningen försökte jag inte gå med, vet ju att det är långt och många höjdmeter så dumt att ta slut redan!

Så långt var det ganska kul, sen vet jag inte vad som hände. Jag tyckte stigarna var tråkiga och tungtrampade, inget flowigt alls. Jag började titta på klockan hela tiden och tänkte bara på hur jäkla lång tid det var kvar. Jag hade absolut inget klipp i benen och pulsen dalade under hela loppet. Jag har nog aldrig haft så låg snittpuls på ett lopp tidigare, 85%. De sista två milen fick jag väl lite fart på kroppen och kunde trycka upp pulsen en aning, men det var nog enbart för att få slut på eländet! I mål kom jag tillslut och det på den fostrande tiden 5:26:10, sist i D40 och faktiskt sista dam i tävlingsklass totalt - bravo 😏



Tror (och hoppas) att det den dåliga känslan under loppet beror på låg motivation och en negativ inställning till det här långa loppet. Nya tag till det sista långloppet i cupen, Västgötaloppet!



//Yvonne

Andreas:

Åttonde loppet i långloppscupen är nu avgjort. Jag var med och krigade trots förkylning och inget tränat under veckan. Kände mig ok på morgonen och tyckte nog att det gick lite bättre än jag väntat mig.

Jag hängde med bra i starten, låg långt upp men insåg senare att det hade man ju inte behövt ödsla energi på. För min del hade taktiken att spara energi ut till Åkulla varit bättre. Därefter sedan hårdköra i backarna hade varit bättre då detta var ett lopp där man i princip kunde köra om nästan över allt. De flesta andra lopp gäller det att vara med direkt i starten för att ha en chans.

Banan var relativt torr men det märktes att det regnat mycket tidigare, det var bra segt och sviktande underlag allt som oftast och på ett par ställen kändes det som om någon höll fast cykeln. Det gällde hela tiden att hitta och balansera på tex gräskanter precis utanför där som alla andra kört. Ja just det, ni som läser här ofta vet att det värsta man kan cykla på är gräs enligt mig, Bockstensturen var bra fullproppad med just gräs…

Jag gjorde vad jag kunde i backarna och det var väl inte lika mycket som vanligt men jag kom igenom och med ca 70km cyklat börjar kroppen vakna till. Jag känner att jag börjar ha lite tryck i backarna och då blir det också lite roligare att cykla. Vid ca 80km (har jag för mig) öppnar sig landskapet och det vankas per automatik motvind. Nu ville jag väldigt gärna sitta med i en bra grupp där vi kunde hjälpas åt med dragjobbet som blir ett måste in mot Varberg. Så blir det såklart inte, jag ser att det ligger sju eller åtta åkare bakom men ingen inser att vi kommer fortare i mål om vi hjälps åt. Jag får göra jobbet i stort sett ensam förutom någon kort stund.

Väl nere mot kusten kom det några roliga stigpartier där jag tror att flera släppte och med nästan bara fästningen kvar att passera var den enda jag såg bakom mig vår husbilsgranne. Jag öste på vad jag hade och skaffade mig en liten ledning vid fästningen och lyckades hålla ihop in över mål. Det var nog tur det då han kom riktigt starkt på upploppet. Bra kört Daniel, ses i Ulricehamn.




Så var det dax för dom där siffrorna då. Tiden blev 4:23.57 och det gav mig en 27:e plats i H40 och plats 102 i totalen. Puls medel 88% max 94% bra och jämn pulskurva visar att jag inte tröttnade och att jag kunde gasa i slutet pekar på att kroppen kan och panbenet håller för lite press.


Jag glömde starta min Garmin och missade därför ett par kilometer, därför tittar ni på Yvonnes höjdkurva, 1246hm såg ut så här under Bockstensturens 100k.




//Nilsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar