tisdag 17 april 2018

Landsvägspremiär och ont som ända in i...

Dax att gnälla av sig lite, jag är riktigt trött på att ha ett brutet revben. Det har idag tyvärr bara gått en vecka men jag känner mig lite mätt på detta redan. Det lär ju ta sisådär en 3-6 veckor innan det är helt läkt. Tur är ju att man cyklar mest med benen och att det finns bra värktabletter. Dessa två parametrar gör det ju möjligt att faktiskt träna lite undertiden.


Jag har kört MTB på grusväg, asfalt och lite lite i skogen, det funkar men jag får helt enkelt avvakta med hårdkörning. Idag satte jag mig på min landsvägscykel, det var väl lite smartare men även det känns en hel del. Landsvägscyklar skakar, är allmänt osköna och stumma, man känner faen varenda gruskorn när man är skadad och gnällig.
Jag körde upp över Berget, tillbaka och bort mot Jonstorp och hem i ett snällt tempo allt för att inte fresta bröstkorgen allt för mycket men det känns tyvärr oskönt ändå. Det blev mer eller mindre exakt 40km, en timme och tolv minuter sedan fick det räcka.

Annars är allt på topp, Yvonnes cykel blir förhoppningsvis färdig denna veckan.
//Nilsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar