tisdag 12 juni 2018

Lida Loop 2018 Nilsson RaceReport


Vi hade en fantastiskt fin helg uppe vid Lida Friluftsgård, parkerade husbilen på fredag kväll efter att i stort sett kört nonstop dit. Gjorde lite bantest på ett par olika ställen under lördagen och banan var såklart snustorr och vädret var varmt och soligt, det är förhållanden jag trivs bra i. Där med inte sagt att jag nödvändigtvis presterar som bäst under just sådana förhållanden, jag brukar faktiskt göra bättre  ifrån mig när det är regn lera och annat som hör sådant väder till.

Jag hade laddat upp bra under veckan men tyvärr fick jag ingen vidare uppladdning under lördagen och natten till söndagen, ställde mig i startfållan helt tom faktiskt. Jag ändrade min taktik lite för dagen och beslutade mig för att gå lite försiktigt i starten och uppe på de första motionsspåren. Ställde mig längst bak i fålla tre istället för längst fram som jag brukar. Jag tyckte ändå inte att jag halkade bak så katastrofalt som jag var beredd på och kom därför med hyfsat över krönet på skidbacken.
Tyvärr var det någon som ställde till det för sig och för oss som var bakom (blev till att hoppa av hojen) i en mycket brant lösgrusig backe och där tappade jag en hel del som tog tid att plocka in.




foto happymtb.org
När vi mot slutet av loop 1 körde in på diagonalen flöt det på bra för mig jag seglade liksom igenom på ett bra sätt med helt rätt linjer som jag hade testat dagen innan. Samma sak när vi körde ut på loop 2 och in på diagonalens sista bit över "surhålet" som idag var riktigt torrt. Loop 2 är full av rötter praktiskt taget utan uppehåll, det enda som avlöser är stenar. Den är hård mot kroppen men jag orkade hänga med helt ok. Vi var några få som lyckades komma iväg när klungan delades ungefär på mitten. Jag hängde kvar ett bra tag men ute någonstans i början på loop 3 på ett kort stigparti blev det till att släppa och sedan satt jag där, precis som ett antal gånger förr helt ensam på en lång grusväg. Jag cyklade länge utan sällskap, och dumt nog så tänkte jag att det kanske håller, jag krigar vidare. Sånt funkar aldrig, det vet jag men i stundens hetta är det svårt för mig att fatta ett beslut som bygger på att slå av på takten och vänta in.

Med ca 3km kvar till mål blev jag så ifattåkt av den klunga åkare jag körde ifrån tidigare. Nu fick pulsen vila en hel del och så även benen. När vi hade kört förbi kanotföreningen och backen efter där så återstod bara serpentinen upp för att nå sprinten ner mot målet. Här kände jag att jag hade fått en paus i benen och i sista kurvan på toppen bestämde jag mig för att gå om så många jag kunde på insidan och åtminstone plocka några placeringar. Jag ställde mig upp och gasade över krönet och vidare ner till ett tokvarmt målområde.

Rullade in som 37:a i H40 på tiden 2:49.37, snittpuls på nästan 92% och en maxnotering på 97%.

Jag cyklade direkt ner till vår husbil, tog min återhämtning ställde mig sedan i duschen. Jag var rejält uttorkad men hämtade mig lite efter att ha hällt i mig typ ALLT som fanns.

Förra årets RaceReport hittar ni här: RaceReport Lida Loop 2017

Det finns oxå lite matnyttiga siffror plus annat för den som söker information om loppen i Mitsubishi MTB Challenge i en sammanställning jag gjorde i vintras.
Här hittar ni den: Loppen i Mitsubishi MTB Challenge

Next up Ränneslättsturen!
//Nilsson

2 kommentarer:

  1. En Scott Spark-fråga. Jag har precis köpt en likadan hoj som din, en Spark WC 2018. Får du ut tre olika lägen på dämparreglaget eller bara två? Jag får nämligen bara två och undrar om det ska vara så?

    SvaraRadera
  2. Hej Göran, såhär ligger det till enligt mig…
    Fram finns bara två lägen(gaffeln ger bara två) på reglaget finns tre men det är bara till för dämparen bak.
    Om du menar att du inte känner stor skillnad bak så kan jag hålla med men den är märkbar, speciellt om du öser på bra nerför!
    Om du menar att det på själva reglaget bara känns som två lägen så kan jag tänka mig att du kanske spänt någon av vajrarna för hårt? Hoppas att det gav någon klarhet../Andreas

    SvaraRadera